Berta är en helt underbar tik, lätt att ha med sig överallt.
Hon har varit med att fostra alla valpkullar här i Laxtjärn. Tålmodig och nästan "för" snäll.

Berta hade själv E-Kullen med Ares, tyvärr fick hon problem med sköldkörteln efter valpkullen.
Jag och min veterinär anser att man ej bör avla på henne.

Så Bertas uppgift får nu bli att hjälpa till med valpkullar och rent allmänt vara den hund som "ger lugnande signaler" till övriga i flocken.

Ares kom från Polen till mig i december 2006.
Jag var mycket spänd när han kom, det är ju alltid spännande med en ny vuxen hund.
Det blev en ömsesidig hjärtlig kontakt.

Jag tror Ares tyckte att han fick en bra liten tant till matte.
Jag fick en god kramig hund som är en bra flockmedlem.

Ares uppför sig väl med mig när vi är på utställningar osv, men lider tyvärr av åksjuka.

Ares är stor, ca 85cm i mankhöjd, men rör sig med lätta steg.
Jag köpte honom med HD: B/A, men vid svensk röntgen fick han C/D -Vad ska man säga?

Hans avkommor tycks ha ärvt hans korta kropp, höjd, och bra benstomme samt ett mycket bra temperament.

Cleo är exteriört väldigt lagom, harmoniskt byggd med bra temperament.
Cleo är mycket påträngande när hon söker fysisk kontakt.
Det är lätt hänt att man snubblar på henne då hon ligger med magen i vädret och väntar på klapp och kel.

Det är Cleo som sköter bevakningen om vad som händer utanför reviret.

Cleo är enkel att ta med sig överallt.

Cleo är mamma till G- och H-kullarna, hon är en mycket bra mamma.

Gunda, vad ska jag berätta om henne då?

Det man ser är att hon liknar sin far, Ares, ganska kort kropp och långa ben.
Hon har sin mor Cleos sätt att "falla ihop" som en hög framför fötterna på folk och invänta klapp och kel.

För övrigt är hon som en jättevalp: En plåga för sin "omgivning" och enormt glad.

Hur det ska gå under sommarens utställningar vet jag inte?
Om matte och Gunda sköter sig kanske domaren får se hela Gunda, inte bara magen!

I början av maj 2009 överlät Anne-Charlotte Karlsson, kennel Red Dog's, Faya till mig.
Det är jag glad för, det behövs nytt blod.
Faya och jag håller nu på att lära känna varandra.

Faya är en mycket glad hund svansen går, som Lotta säger, som en elvisp!
Hon anpassar sig mycket bra här i Laxtjärn.

Faya har ett mycket vackert huvud och bred front. För övrigt behöver hon, som alla unghundar, växa till sig.

Även Faya ska pröva sina vingar under några sommarutställningar.

Jag återkommer och berättar mer om mina "små" tjejer: Gunda och Faya när dom utvecklats mer.